Uppvidinge biodlarförening

  Ett av nordens största biodlarMuseum


Patent och brist på oberoende forskning

Ett fåtal multinationella företag producerar och har tagit patent på dessa GMO-grödor. Patenten avser de tillsatta gensekvenserna, med resultat att patent och äganderätt följer med i de producerade grödorna, eftersom de också innehåller dessa gensekvenser. Resultatet för GMO-bönderna är att de måste skriva på ett kontrakt med företagen, som bl.a. stipulerar att bönder inte får spara av sin produktion och använda den som utsäde. De måste köpa nytt varje år. Problemet är att GMO-generna sprids i naturen och skapar svåra problem för närliggande bönder. Högsta domstolen i Kanada gav Monsanto rätt i Percy Schmeiser fallet, då Monsantos GMO-raps hade hittats i Percy’s rapsfält, oavsett hur de hamnat där (vind, fåglar, transportslarv). Patenträtt är därmed starkare än bondens rätt. Detta behöver ändras om inte bondens möjlighet att odla fritt inte ska allvarlig inskränkas.

Dessa företag har också köpt upp många av de mindre fröbolag i många länder. Detta har lett till ett sämre utbud av utsädd – minskad antal sorter som är anpassad till olika förhållande. T.ex. är det i USA idag brist på icke-GMO sojautsäde.

Det finns en brist på oberoende forskning om effekter av GMO på hälsa och i naturen, på grund av att de företag som säljer GMO-utsäde har patent på detta och därmed kan kontrollera vilken forskning som görs och vad som publiceras. (Se: August 2009, Scientific American Magazine: Do Seed Companies Control GM Crop Research? Scientists must ask corporations for permission before publishing independent research on genetically modified crops.)

Försöksdjur som ätit GMO-grödor har visat sig kunna få allvarliga effekter, t.ex. påverkan på fertilitet och förändringar i lever, njurar och tarm. Baserat på detta har American Academy of Environmental Medicine (AAEM) krävt ett stopp för GMO i människoföda tills hälsoriskerna har studerats ordentligt.

 

(http://www.aaemonline.org/gmopost.html)

GMO-företag har också tagit patent på många tusen konventionella, icke GMO-sorter av jordbruksgrödor som har varit lagrade i världens olika genbanker. Genom att äga patent på dessa kan företagen göra det olagligt för andra att använda dessa sorter i forskning och jordbruk. En nyligen publicerad rapport av FN – ”The right to food - Seed policies and the right to food: enhancing agrobiodiversity and encouraging innovation” tar upp detta problem och varnar för de risker som detta innebär.

r för att redigera text

Socio-ekonomiska effekter i producentländer

Odling av GMO-grödor i länder som Brasilien, Paraguay, Argentina och Indien har visat sig ha allvarliga socio-ekonomiska konsekvenser. En kortfilm: ‘Killing fields: the true cost of Europe’s cheap meat’ (se: www.feedingfactoryfarms.org) visar hur den växande produktionen av GMO-soja för export till Europa som foder har lett till destruktion av tropisk regnskog och därmed minskad biologisk mångfald och negativ klimatpåverkan. Det har också haft allvarliga negativa socioekonomiska konsekvenser för småbönder och urbefolkning som har förlorat tillgång till mark och skogsresurser som hade gett dem mat, medicin och inkomst. Nya forskningsrön från Argentina har visat på allvarliga hälsoproblem (ökad frekvens av cancer och fosterskador) som ett sannolikt resultat av den ökande användningen och flygplanssprutningen av Roundup på GMO-sojafält. I Indien har många tusen GMO-bomulls bönder begått självmord när de hamnat i en skuldfälla p.g.a stora lån för dyra GMO-utsäde och andra nödvändiga insatsmedel i kombination med sämre skördar.

 

Oklara negativa socio-ekonomiska effekter för småbrukarna och andra icke GMO-lantbrukare i Sverige

Odling av GMO-grödor kommer att göra det väldigt problematiskt för småbrukarna och andra lantbrukare som inte vill ha GMO-pollen i sina grödor och för KRAV-odlarna som absolut inte får ha GMO-pollen i sina produkter. Detta därför att existerande regelverk kring odling av GMO gör samexistens mellan GMO åt ena sidan och konventionell/Sigill/ekologiska/KRAV å andra sidan i praktiken omöjligt.

I Regeringskansliets text om GMO (www.regeringen.se/sb/d/6421) står det bl.a. att konsumenternas valfrihet ska säkerställas och att alla GMO-produkter måste märkas och kunna spåras.

Enligt regelverket måste GMO-bönder informera andra jordbruksföretagare med fält inom 100 m från sitt planerade GMO-fält i november året innan sådd. De måste också anmäla GMO-odling till Jordbruksverket inom två veckor efter sådd. De korta avstånden mellan GMO och andra grödor (3 m för potatis och 50 m för majs) gör att GMO-pollen kommer att spridas. Avstånden är baserade på en modell som ger ”mycket låg risk att det blir en inblandning över 0,9 procent” (Genetiskt modifierade grödor – regler vid odling i Sverige, SJV, 2009) men de förväntas inte ge noll inblandning. D.v.s. de ger avsiktlig inblandning och enligt EU-regler, måste märkas. Om GMO-odlingar blir vanligt i ett område, blir det omöjligt att undvika GMO-kontaminering.

Om pollen kommer från en GMO-gröda som inte är godkänd som människoföda, då är det nolltolerans som gäller (pga av hälsorisker som allergiska reaktioner m.m.). Detta är en mycket viktigt fråga.  Det planeras nu försök i Sverige med en GMO-raps som ska producera olja för industrin. Denna raps kommer inte att vara godkänd som människoföda och grödor med pollen från denna raps kommer inte heller att vara godkänd som människoföda. I USA har man börjat med försöksodling av GM-grödor som är modifierade för att kunna framställa läkemedel (t.ex. ris som producerar insulin). Konsekvenser av en inblandning av sådana GMO-grödor i våra livsmedel är inte utrett.

Regelverket avser bara jordbruksmark, det finns idag inget som täcker GMO-grödor som är avsedda för privat bruk inom odlarens eget hushåll. D.v.s. det är fritt fram att odla EU-godkända GMO-grödor i trädgårdar och kolonilotter.

Uppvidinge biodlarförening Uppvidinge biodlarmuseum