Uppvidinge biodlarförening

  Ett av nordens största biodlarMuseum

Europeisk yngelröta liknar amerikansk yngelröta. En viktig skillnad är att de infekterade larverna dör innan larvcellerna har täckts. Förvridna larver blir mjuka och nästan upplösta i cellernas bottnar. Den europeiska yngelrötan är inte alls lika farlig som den amerikanska varianten eftersom bakteriernas sporer inte är lika seglivade. Bisamhällena överlever angreppen för det mesta.


Amerikansk yngelröta eller larvpest är den allvarligaste bisjukdomen en bigård kan råka ut för. Yngelrötan angriper som namnet antyder ynglet sedan cellen täckts med vaxlocket. Ynglet angrips av bakterier som utvecklats ur sporer, som följt med larvens foder. Det döda ynglet omvandlas till en brungul, illaluktande vätska som så småningom blir klibbig. Då har också bakterierna utvecklat enorma mängder nya sporer. Dessa är mycket motståndskraftiga mot desinfektionsmedel och värme, vilket gör sjukdomen svårstoppad.

 

Bakterier kan utvecklas många år efter intorkning. Smitta kan finnas i t.ex. resterna efter vildbisamhällen. Det är därför viktigt att sådana härdar spåras upp och oskadliggörs. Många bigårdar har fått brännas upp på grund av denna bisjukdom.

 

Sjukdomen kan identifieras genom att man sticker in en tändsticka i celler vars cellock har sjunkit in. Kan en gulbrun seg tråd dras ut är diagnosen tyvärr larvpest. Bitillsyningsmannen bör då tillkallas och hans rekommendationer måste ovillkorligen följas. 


Peter Overdick

Uppvidinge biodlarförening Uppvidinge biodlarmuseum